Föda med befogad rädsla

I min podd Förlösande samtal, avsnitt 15, hade jag äran att träffa smarta, coola och driftiga Lisa Bjurwald som är högaktuell med boken BB-krisen.

 

I boken vittnar Sveriges kvinnor om hur det är att bli hänvisade, rädslan för att föda i bilen, ATT faktiskt föda i bilen, om att inte bli sedd, hörd eller lyssnad på. Lisa menar att förlossningskrisen inte är någon kris då den varit ständigt pågående under flera decennier.

 

Det är så viktigt att Lisa höjer dessa kvinnors röster och verkligen ifrågasätter och fram det här i ljuset. För oss som jobbar inom förlossningsvården är det väldigt tacksamt, då vi går på knäna fullständigt här. Det är en fråga om jäkligt märkligt prioriteringar och skev fördelning av resurser i kombination med inte alltid så skarpa ledare och chefer i vården som är problemets kärna. 

 

Lisa har i sin research mött många kvinnor som upplevt att läkarna är dem som sitter på all makt och som är de som kommer in och "skonar" kvinnan efter lång tids lidande då de kan bevilja ett snitt. Den generella uppfattningen verkar vara att barnmorskor är av åsikten att alla ska "föda naturligt" och helst ser att ingen snittas eller föder med bedövning.

 

För mig är den bilden inte sann. Jag har jobbat på i princip alla Stockholms förlossningsavdelningar. Min bestämda uppfattning är att när vården är som bäst så jobbar barnmorskor, undersköterskor och läkare i team där alla har fyller sin egen funktion och hela tiden för en dialog med patientens (och barnets) bästa i centrum.

 

Jag har hört många barnmorskor som har bönat och bett en läkare om att få gå in med patienten på snitt efter många, långa timmar av hemsk smärta som inte leder någonvart. Jag tror aldrig jag hört en barnmorska på förlossningen tala illa om någon form av bedövning. Jag har likväl hört läkare som talat för samma sak emot barnmorskan önskan. Min erfarenhet är alltså att ingen av dessa två yrkesgrupper är mer för medicinska interventioner än andra.

 

Vi bör ha i åtanke att läkarna bär yttersta ansvaret för er som föder. Om barnmorskan går emot deras beslut så är det ändå läkaren som får stå till svars för konsekvenserna, vilket inte har samma effekt då det är tvärtom. Dessutom tillkallas bara läkare när något avviker från det "normala", vilket såklart kan bidra till upplevelsen av att det är läkaren som kommer och räddar en från smärtan. Här tror jag vården behöver skaffa sig bättre riktlinjer kring individanpassad och holistisk vård istället för att bara se till värden och parametrar, när alla kvinnor är olika. Det skulle gissningsvis lämna öppet för svårare beslut för läkarna och, i värsta fall, kan leda till att fler beslut blir fel. Jag tror ändå att vinsten är större om man kan se till just den specifika kvinnan (och hennes barn). Jag är övertygad om att läkarna har den kompetensen. Särskilt tillsammans med våra eminenta barnmorskor. 

 

Det finns rötägg i alla yrkeskårer. Jag har stött på mer än min beskärda del från samtliga yrkesgrupper i vården. Lejonparten av både barnmorskor och läkare är dock hjältar som bara vill den födande kvinnans bästa.

 

Vi undersköterskor har inga befogenheter att ta beslut som kan påverka er på samma sätt, däremot så konfererar många kloka läkare och barnmorskor med oss och ber oss vår åsikt. Och vi är dem som får chansen att verkligen se er som familj, lära känna er och får chansen att skämma bort er. Liksom läkare och barnmorska varierar vi också väldigt i yrkesprofessionalism. 

 

När det kommer till förlossningsbarnmorskor finns det två typer. Det finns de som jobbar på förlossning och tycker att vård och vetenskap är ett strålande hjälpmedel när det behövs. Sedan finns det dem som har teamat upp med Doulorna i den kulturen som anser att barnafödande inte hör hemma i sjukvården. Det är därifrån vi ofta får höra talas om "naturlig födsel" och de som som emotsätter sig bedövning.

 

Jag har sagt det förut, jag säger det igen: Alla borde få föda så som de önskar i den mån det går. Det du känner dig trygg med vill jag att du ska få. Oavsett vad det inbegriper eller inte inbegriper. Ingen har något att vinna på en kvinna som är ledsen, felbehandlad och går in i depression just när hon ska börja sitt liv som mamma. 

 

Ta hand om dig! 

 

/Lotta